Bruno Beige

Du tänkte att jag borde eller kanske till och med skulle. Och det senast med det snaraste. Jag trodde att du skulle idag eller allra senast i morgon. Du blev irriterad, jag förstod inte på vad för vi båda glömde bort att säga vad. Det är faran med att ta för givet.

Vi möttes av en lycklig slump på gatan för första gången på många år. Senast vi sågs var vi unga, nu medelålders män. Trots att åren gått och satt sina spår fann vi varandra snabbt, det var som igår. Luckorna, långa och många fylldes i och konturerna av våra liv målades upp med snabba repliker. Privata minnen blev till gemensamma minnen men tiden rusade och det blev snart dags att gå, att säga hej då. Vi bytte telefonnummer som lades till i mobilernas kontaktlistor med löften om att höras, snart, redan nästa vecka.

Visst, jag har lovat samma sak förut och så har även du men detta är ett löfte jag tänker hålla. För detta slumpartade möte fick mig att inse hur mycket jag saknat min vän utan att jag det visste. Nu vet jag

Mitt liv kändes grått och innehållslöst så jag dammade av och putsade rutan på tv:n. Det kändes som en rituell handling. Varde färg!

Du kan kalla det utveckling. Dela in oss i högre eller lägre stående varelser men den bistra sanningen kvarstår. Den att skillnaden på natur och kultur är att växter och djur kämpar för sin existens, människan för herravälde.

Vad servar och superdatorer som bor i svala rum planerar vet jag inget om.

Regn, som en slöja. Ljuset bryts upp och gör konturer och färger mjuka och formlösa. Regn, som gör ljuden dova och för känslan av avstånd att växa, Det är vackert när hösten kommer smygande.

Två koppar kaffe, tre rutor frukt och mandel samt en general portion. Det gäller att få med hela kostcirkeln för att få en bra start på dagen. Treo och nässpray för att tillgodose kroppens behov av mineraler och vitaminer. En skvätt mjölk i kaffet som kosttillskott inför en aktiv dag. Redo!

Det har varit en lång veckas färd mot helg men nu är den här. För övrigt så tycker jag att bumull låter mycket mjukare och fluffigare än bomull.

Den årliga utmaningen i bangolf har som seden bjuder spelats nere vid Tanto. Det är lätt att luras av det som på ytan ser ut som en gemytlig sammankomst men skenet bedrar. Detta är i själva verket en tävling på blodigt allvar. Inga fångar tas, tvåan är inget annat än den första förloraren och the winner takes it all. I detta fall en piggelin.

Att det i år var Tant Saga som vann, för första gången på cirka femton försök, tilläts ingen att tvivla på.